Förlossningsberättelsen
Förlossningsberättelsen - i alla fall så som jag minns den
Jag hade ju nån miniblödning igår på förmiddagen. Sedan kände jag helt enkelt på mig att det var nåt på gång. Jag fick en del sammandragningar runt lunch, fast de gjorde inte ont. Men de övergick till svaga svaga värkar. Vid kl 14 kunde de komma nån starkare värk då och då. Jag började klocka värkarna ca 15.30, men det kunde fortfarande komma både väldigt svaga och lite starkare värkar blandat. Men från att jag började klocka var det direkt 4-9 min mellan värkarna - lite halvregelbundet.
Runt kl 16 tog jag alvedon och duschade. De brukar ju kunna fråga på förlossningen om man provat det innan man kommer in. Jag kände att det inte hjälpte. Det fortsatte helt enkelt komma svagare värkar blandat med starkare. Kl 18 lämnades Vera och Alvin till barnvakterna. Jag var fortfarande inte 100 på om det var nåt på G, även om jag trodde det. Det var i princip oftast 5-6min mellan värkarna nu och Staffan tyckte jag skulle ringa in. Jag ville dock stanna hemma så länge som möjligt. Jag hade ingen lust att komma in och bara vara öppen nån enstaka cm. Jag ringde väl ändå in ca 18.30. Därefter kom värkarna tätare, 4-5min mellan ungefär. Så vi bestämde oss för att åka in.
Bilresan var allt annat än skön. Jag började få riktigt ont och jag traskade in i förväg på förlossningen när vi kom fram ca 19.30 medan Staffan åkte och parkerade bilen. Jag såg inte fram emot att ligga på rygg med ctg i 30min så jag ville bara få det överstökat. Jag slapp dock få ctgn påkopplad i undersökningsrummet. Barnmorskan började med undersökning istället för ctg då jag sa hur ont jag hade. Jag var då öppen 7cm, oh yes vad skönt det var att höra! Jag fick fortsätta med att gå in på förlossningsrummet på en gång och byta om och sedan koppla på ctgn där istället. Jag hade ruskigt ont när det var dax att koppla på ctgn. Men jag fick sedan lägga mig på sidan, vilket hjälpte lite lite.
Sedan gick det ganska snabbt även om det kändes som en evighet. Kan det ha varit ca 20.15 som vattnet gick och jag började känna av krystvärkar tro? Barnmorskan kom in och konstaterade att jag var fullt öppen. Bebis behövde dock sjunka ner och sedan krystas ut. Denna tid var nog den mest plågsamma, en nära döden upplevelse. Jag "gnällde" nog mer denna gång, även om jag inte var otrevlig. 20.53 tittade sedan vår lilla tjej ut. Vilken lättnad! Lättnaden var större än sist, tror det beror på att jag visste precis vad som väntades. Bebis kom ut! Jag slapp värkar! Vilken lättnad! Och det var dessutom en liten flicka. Underbart!
Måste säga att barnmorskan och undersköterskan jag hade var underbar! Under Alvins förlossning var jag inte alls lika nöjd. Undersköterskan var denna gång med hela tiden, masserade min rygg osv. Barnmorskan tog mig verkligen på allvar och hade ett vänligt bemötande. Undra om det berodde på min kommentar i journalen. Typ: Hat haft snabbt avslut på tidigare förlossning och vill bli tagen på allvar och trodd på inför den kommande. Ja min barnmorska ville ju inte undersöka mig när jag ville ha en undersökning när jag väntade Alvin. Det visade sig tillslut att jag var fullt öppen även om hon inte trodde på det. Men det är en helt annan historia det.
Jag hade ju nån miniblödning igår på förmiddagen. Sedan kände jag helt enkelt på mig att det var nåt på gång. Jag fick en del sammandragningar runt lunch, fast de gjorde inte ont. Men de övergick till svaga svaga värkar. Vid kl 14 kunde de komma nån starkare värk då och då. Jag började klocka värkarna ca 15.30, men det kunde fortfarande komma både väldigt svaga och lite starkare värkar blandat. Men från att jag började klocka var det direkt 4-9 min mellan värkarna - lite halvregelbundet.
Runt kl 16 tog jag alvedon och duschade. De brukar ju kunna fråga på förlossningen om man provat det innan man kommer in. Jag kände att det inte hjälpte. Det fortsatte helt enkelt komma svagare värkar blandat med starkare. Kl 18 lämnades Vera och Alvin till barnvakterna. Jag var fortfarande inte 100 på om det var nåt på G, även om jag trodde det. Det var i princip oftast 5-6min mellan värkarna nu och Staffan tyckte jag skulle ringa in. Jag ville dock stanna hemma så länge som möjligt. Jag hade ingen lust att komma in och bara vara öppen nån enstaka cm. Jag ringde väl ändå in ca 18.30. Därefter kom värkarna tätare, 4-5min mellan ungefär. Så vi bestämde oss för att åka in.
Bilresan var allt annat än skön. Jag började få riktigt ont och jag traskade in i förväg på förlossningen när vi kom fram ca 19.30 medan Staffan åkte och parkerade bilen. Jag såg inte fram emot att ligga på rygg med ctg i 30min så jag ville bara få det överstökat. Jag slapp dock få ctgn påkopplad i undersökningsrummet. Barnmorskan började med undersökning istället för ctg då jag sa hur ont jag hade. Jag var då öppen 7cm, oh yes vad skönt det var att höra! Jag fick fortsätta med att gå in på förlossningsrummet på en gång och byta om och sedan koppla på ctgn där istället. Jag hade ruskigt ont när det var dax att koppla på ctgn. Men jag fick sedan lägga mig på sidan, vilket hjälpte lite lite.
Sedan gick det ganska snabbt även om det kändes som en evighet. Kan det ha varit ca 20.15 som vattnet gick och jag började känna av krystvärkar tro? Barnmorskan kom in och konstaterade att jag var fullt öppen. Bebis behövde dock sjunka ner och sedan krystas ut. Denna tid var nog den mest plågsamma, en nära döden upplevelse. Jag "gnällde" nog mer denna gång, även om jag inte var otrevlig. 20.53 tittade sedan vår lilla tjej ut. Vilken lättnad! Lättnaden var större än sist, tror det beror på att jag visste precis vad som väntades. Bebis kom ut! Jag slapp värkar! Vilken lättnad! Och det var dessutom en liten flicka. Underbart!
Måste säga att barnmorskan och undersköterskan jag hade var underbar! Under Alvins förlossning var jag inte alls lika nöjd. Undersköterskan var denna gång med hela tiden, masserade min rygg osv. Barnmorskan tog mig verkligen på allvar och hade ett vänligt bemötande. Undra om det berodde på min kommentar i journalen. Typ: Hat haft snabbt avslut på tidigare förlossning och vill bli tagen på allvar och trodd på inför den kommande. Ja min barnmorska ville ju inte undersöka mig när jag ville ha en undersökning när jag väntade Alvin. Det visade sig tillslut att jag var fullt öppen även om hon inte trodde på det. Men det är en helt annan historia det.
Kommentarer
Trackback
